fredag 21 januari 2011

Den andra posten

Så igen varför blog?

Jo för att det är inne. Jag gör alltid det som är hippt och inne. Ni som vet vem som skriver vet ju hur sant det är.


Naturligtvis är tanken bakom blogen att jag skall bli rik och berömd och dessa första bloginlägg kommer bara ses som pitoreska och gulliga?

Eller så är det ett desperat försök att få min gärna att varva ner så mycket att jag kan skriva ner det som passerar eller också är det bara ett sätt för mig att roa mig själv. Få mig att verka viktig helt enkelt.

Kan tyckas lite lustigt att jag som hatat att skriva i hela skolgången väljer att skriva för skojskull. Fan att de där lärarna skulle ha rätt igen... Det är otroligt ofta man inser att ens uppenbarelser bara är sanningar som andra redan har upptäckt och upplyst en om.. förvånansvärt ofta ens föräldrar eller lärare. Men när de sade det så himlade man bara med ögonen och skrattade åt dem. Dessutom hade de smaklösheten att upplysa en om att du skrattar åt detta nu men en dag kommer du att förstå...
Och nu så fort man får en chans så försöker jag säga samma sak till den uppväxande generationen... på exakt samma sätt. Snacka om rundgång. För jag är helt övertygad om att jag blir himlad med ögonen åt när jag sprider mina uppenbarelser.

Uppenbarelse förresten vilke tråkigt ord... engelskans apiffany? är ett mycket roligare ord. Fast mer svårstavat.

När jag ändå är inne på ämnet varför inte fortsätta.
Varför är det så hemskt och farligt att ha fel? Jag tycker ju att man borde ha vant sig vi det här laget?
Men jag har faktiskt inte sådan otrolig hybris längre. Jag har ju fel nästan hela tiden, men jag uppskattar någonstans när jag blir rättad, jag menar om ingen upplyser mig om att jag har fel så kommer jag ju alltid fortsätta göra felet... lite grann som tanten som går nerförstranden med den ena tutten hängande en bra bit nedanför bikinin... Egentligen skulle hon nog uppskattat att någon sade till henne att du bröstet är inte riktigt där det skall vara...
Eller så tror hon att ingen har sett det? ignorance is bliss... Och tänk hur pinsamt att säga till henne.

Undrar ni över min tankegång? Det gör jag också men denna gång var det ungefär så här.

Jag kom inte på vad apiffany (som säkert inte stavas så nu heller) hette på svenska utan fick konsultera oraklet, min fru... jag ville ju då upplysa om att jag blev besviken på att ordet var tråkigt på svenska, men kan inte stava det på engelska och jag kommer då antagligen ha gjort fel, men det struntar jag i, vill ni förstå så förstår ni annars gör ni det inte. Allså inne på att ha fel biten. Där ifrån till brösten är det ju en bit. Men det var en sann historia.

Har inte ni också sådana händelser i era liv som ni går tillbaka till och undrar hur ni skulle gjort rätt... I dag tex kom jag på ett svar på en debatt som jag förlorade i gymnasiet... Det var ju en 15 år sedan det var aktuellt men idag kom jag på hur jag skulle vänt det... Skall nog skriva det på mot debatantens wall på fejjan för att se om han hänger med? I värsta fall får han bara bekräftat att jag inte är klok... men det visste ju alla redan

Tjohej

1 kommentar: