fredag 18 mars 2011

Tappade trådar

Jag har hela Dagen suttit och funderat över saker att blogga om. Det har inte direkt saknats uppslag. Jag höll på att göra en bakåt saltomortal genom ett staket i morse när jag sprang till bussen. Jag hann både parera och med bussen. Om än inte riktigt lika graciöst som planerat.

Har haft ett möte på jobbet där jag i frustration var tvungen att banka huvudet i väggen. (lugn pappa det var bara de vanliga misstänkta på mötet. De vet redan att jag är galen)

En kollega har 4 gånger 30 sekunder efter att jag sagt något upprepat samma sak som jag just sagt?

Det sitter en hjälte längst bak i min buss som gapar och skriver, ja ni kan typen, ser lite slätten ut luktar lite lattja och är i övre medelåldern. Bäst av allt är att han skall till Tjörn men dit går inte denna bussen… Men det blir han välan varse. Jag tänker inte tala om det för honom eftersom han försökte sparka in dörren på grannbussen när de antagligen sade det till honom.

Jag har tagit fel busskort idag och ser fram emot att se om jag kan få västtrafik att ge mig 200:- tillbaka på måndag eftersom det felaktigt blivit draget från Idas kontantkort istället för mitt. En nackdel med att inte ta upp kortet ur plånboken när man stämplar.

Allt detta skulle jag ju kunna generera löpmeter med nonsens text över i ren frustra och irrat tion MEN Istället Bloggar jag idag om Minnet.

Jag har ganska bra minne. Det vill säga jag kommer ihåg saker jag har hört och sett hur länge som helst.  Siffror kommer jag ihåg hur bra som helst jag kan fortfarande de flesta telefonnumren mina kompisar hade när jag var liten även om jag inte ringde dem så ofta. Numera behöver man ju inte komma ihåg numren de lagras ju i  mobilen.
Jag kan i minnet fortfarande gå igenom vår 6 månadersresa för 10 år sedan dag för dag och tyckte inte alls det var intressant att läsa dagboken från den tiden igen eftersom jag fortfarande kommerihåg det mesta. Kanske inte alltid i ordning. Mina lärare var alltid irriterade på mig för att jag inte antecknade på lektionerna utan bara kladdade i mina anteckningsblock. De menade att jag inte var koncentrerad. Tvärt om om jag ser till att hålla mig sysselsatt med någonting som upptar lagom mycket hjärna för att den inte skall driva iväg på egenhand så kommer jag ihåg vad som sägs. Om jag däremot tvingas skriva ner vad som sägs så är jag koncentrerad på det och missar vad som sägs så då har jag en halv lektion med osammanhängande text att studera. Inte optimalt.
Fast det klart jag KAN dolda och tänka på något HELT annat också och då blir det inte mycket inlärt :)

Allt detta är ju strålande.  MEN jag kan inte komma ihåg namn. Inte på saker platser eller personer. Har jag väl lärt mig ett namn så blandas de i någon mishmash i skallen och det är lite slumpartat vilket namn som kommer ut ur munnen. De som känner mig har vant sig så mycket att de tom har slutat ompresentera sig för mig när jag säger fel namn till dem. Då snackar vi om folk jag känt i hela mitt liv.
Lustigt nog så verkar ovanliga namn fastna när jag väl lärt mig uttala dem. kitschen itza i mexico tex det namnet sitter som gjutet. Avenyn ramlar bort titt som tätt dock.
Detta leder ju till att beskriva vägen till något för mig kan vara intressant. Om man säger kör till det rosa huset sedan vänster fram till det lustiga trädet så ligger det där bredvid affären med den gråa skylten på taket så vet jag precis var det är… Elelr ja inte just detta eftersom jag bara hittade på denna vägbeskrivningen men som ett exempel allså.
ner på avenyn vidare på korsgatan och sedan in på hottentott gatan så är jag helt lots däremot.

Någon gång i mina tonår bad jag pappa skutjsa mig och kompisarna till sommarjobbet vid gustavadolfs torg. Kompisarna protesterade vilt när vi närmade oss.. Jobbet låg ju vid vasaplatsen! Död kung som död kung resonerar jag.

Dessutom får det intressant effekter när jag kommer i håg ett samtal ordagrannt i stort sett men inte med vem jag har haft det! framför allt när man skall förklara det föe någon som bara kommer ihåg namn inte samtalen :)

TGIF
sov gott

1 kommentar:

  1. det hade faktist varit bra om man kan tömma hjärnan på minnen som man inte längre behöver. Då kanske man hade kunnat komma ihåg lite mer vettiga saker.
    Ja, jag vet att man bara typ använder 98% av hjärnkapaciteten, men om jag har fyllt 1,5% av de 2 % som jag använder med onödiga saker så hade det faktiskt gjort skillnad. Av någon anledning verkar de resterande 98% inte vara tillräckligt "fina" för minnen... ;)

    SvaraRadera