tisdag 4 oktober 2011

Araknafobi.

Äh vad sjalingen min övertrötta hjärna spårade ur fullständigt och jag fastnade i ett mycket roligare/pinsammare ämne istället som jag tänkte dela med er istället.

Araknafobi, eller spindelskräck.
Japp jag är kille och jag är rädd för spindlar.
Här om dagen kom jag i fulltskinnställ på min motorcykel och öppnade grageporten och vågade inte köra in i garaget för att öppningen blockerades, eller ja inte direkt blockerade, men det kändes så, av en spindel. Den var ganska stor för att vara en svenskspindel och den blev ju livrädd när jag plötsligt öppnade porten och den satt blickstill mitt i öppningen. Och jag vågar inte köra in i garaget... Den rationella delen av hjärnan skrattar högt och tackar någonting för att ingen ser mig och även om någon hade sett mig hade de nog inte förstått varför jag inte körde in i garaget.
Efter någon minut  kastar jag en pinne mot den och den  kliver åt sidan och jag kan köra in.
Efterssom jag nu håller på med KBT mot detta så tänker jag ganska mycket kring detta. Jag slänger inte allt jag har och springer när jag ser en spindel... jag blir inte ens rädd när jag ser spindeln. Jag blir mest rädd när jag tänker på att interagera med de små liven. Då byggs ångesten upp i ganska rask takt.

Jag har varit och pratat med min terapeut två gånger hittills och hon är nog ganska duktig men lite konstig, men det måste man nog vara om man är psykiatriker ;)
Ett par "bevis" för detta är följande brottstycken från våra sessioner.
mina delar av konversationen kommer vara inom ""
-"Jag kan inte tänka mig att döda spindlar"
- Jasså varför inte det?
-"För att jag är rädd för att en mycket större kompis till den jag dödar skall komma och äta upp mig"
-Det är helt normalt.

Nej det är inte helt normalt... det är så att man borde bli inspärrad för att man ens funderar på att tänka tanken... Till och med jag vet det och jag går hos en psykiatriker?!?

"Det är så skäligt att vara kille och rädd för spindlar"
- Nej då inte alls det är vanligt.
-"Det är vansinnigt omanligt."
-Nej då inte alls. Varför skulle det vara det?

Jo, för att Jag skall försvara min familj mot elaka utomjordingar med huggtänder och laserpistoler utan att blnka. Dessutom skall jag gilla det och vinna. Jag skall klubba mammutar med mina bara händer och stycka upp den till min familj.
Men NEEEEEJ då det kan jag inte tänk om de har spindlar i pälsen?
Och Jag kan släppa in er på hemligheten att mitt manlighetskapital inte direkt är en bottenlös sjö att ösa ur.

Det som är riktigt kul är att jag är intresserad av spindlar och tycker att de är otroligt fascinerande djur. Ser jag en spindel i sitt nät så vill jag fånga insekter och mata den. KAnske ser jag det som offer så att de låter mig vara ifred??? Det har jag i så fall inte ens erkänt för mig själv.

Dessutom har jag så otroligt spännande drömmar innan jag skall till psykiatrikern.
Första gången drömde jag att en tusenfoting jagade en stor "tarantella" i min säng... som jag låg och sov i. Det står en man vid sängkammardörren och vänligt säger " det är lugnt. Tusenfotingen är inte giftig" Tack schyst verkligen... Det är inte den jag är rädd för. När spindeln fått nog och gömmer sig under ryggen på mig och jag vaknar ganska raskt. lustigt nog stående bredvid sängen.

Inför besök två kröp en skorpion in under mig men det var täcke emellan och jag vaknar när jag kastar täcket ur sängen. Trots att jag VET att det var en dröm var jag väldigt skeptisk till att ta tillbaka det där täcket...

Så här galen är jag. Hur galen är du??

1 kommentar: